fredag 29 november 2013

Presentera aldrig utförare utan kvalitetsinformation

Jag medverkar i veckans nummer av Tidningen NU med en debattartikel om kvalitetsinformation i välfärden, en fråga som jag tidigare motionerat om till landsmötet. Det handlar om det horribla förfarandet där kommuner lämnar ut informationsblad, utförarkataloger och annan information som ska underlätta för medborgarna att göra sina val, utan att med ett ord nämna vilken kvalitet de olika utförarna erbjuder. Snacka om valfrihet på låtsas.

Sissela Kyle tog upp problemet i det avsnitt av Spanarna i P1 som sändes den 15 november. Såhär sa hon:
"När min mamma skulle få äldrevård blev hon presenterad en katalog med 113 aktörer, vårdföretag, som var villiga att sköta uppdraget. Det sätt som de beskriver sig på skulle jag säga är framtidsmeriterande: det är omvårdnad, respekt och vördad, och allt kommer bli så toppen om man bara väljer just det där aktiebolaget."
Här får hon en motfråga: "Men finns det nånstans där man kan kolla...?"

Sissela svarar:
"Exakt! Det skulle kunna tänka sig från den myndighet som delar ut den här katalogen. Så då frågar jag dem "Hörni, finns det något företag som skött sig väldigt bra?" Men de svarar att de inte får säga nånting, alla ska vara på lika villkor."
Hennes kollega i studion konstaterar:
"Det är ju inte valfrihet. [..] Kan man inte se någon skillnad på dem i katalogen så är det ju meningslöst."
Det är dags för valfrihetsvurmande kommunpolitiker att sjösätta reformer som ger valfrihet på riktigt.

Artikeln i Tidningen NU:

Presentera aldrig utförare utan kvalitetsinformation
Varför har en medborgare som ska välja hemtjänstutförare inte samma tillgång till kvalitetsinformation som en kund som ska köpa TV? Valet av utförare är så mycket viktigare, så hur kan vi tillåta att möjligheten att välja rätt är sämre?

Tillgång till kvalitetsinformation är en rättighetsfråga för den som ska välja. Men det handlar även om kvalitetssäkring. De vinstdrivande utförarna är förutsägbara: de går dit vinsterna finns. När uppföljningen varit bristfällig har det varit lönsamt att skarva på kvaliteten. En dusch mindre har ökat vinsten utan konsekvenser. Med tydlig kvalitetsinformation krävs istället god kvalitet för att få kunder och därmed intäkter.

I ett första steg bör alla kommuner med valfrihet inom hemtjänsten årligen mäta brukarnöjdheten och presentera den i exempelvis informationsfoldrar och på kommunens hemsida. Kommuner ska aldrig presentera utförarna och deras erbjudanden utan att samtidigt upplysa om kvaliteten.

Mångfalden av utförare i välfärden är en liberal framgång, men systemet uppvisar barnsjukdomar som kommunpolitiker behöver tackla. Det är bara genom att förstå företagens drivkrafter som vi kan göra dem till ett verktyg för kvalitetsutveckling. Det är bara genom att skapa fungerande kundvalsmodeller med kvalitet i fokus som vi kan vinna medborgarnas fulla förtroende för mångfald i välfärden.

Daniel Andersson
Vice ordförande, Folkpartiet i Östergötland

måndag 18 november 2013

Resultatet av landsmötet

När jag dagen efter landsmötet summerar besluten känner jag mig glad och lite överraskad över ha fått igenom flera förslag. 

Ändringarna jag fick igenom var dessa:
  1. En ny skrivning lades till om skolvalet: "För att underlätta skolvalet behövs tydlig information om skolornas kvalitet."
  2. Gamla skrivningen om att "offentliga arbetsgivare" ska vara förebilder i att ge goda arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken ändrades till att arbetsgivare i "offentligt finansierad verksamhet" ska vara goda förebilder. När kommuner och landsting upphandlar välfärdsverksamheter måste kvinnors anställningsvillkor ändå vara goda.
  3. Mitt förslag till ny skrivning kring underhållsstöd gick igenom, trots motstånd från partistyrelse och utskott. ”Det statliga underhållsstödet är viktigt när en förälder saknar möjlighet att ta sin del av underhållet. En höjd nivå behövs för att förbättra villkoren för ekonomiskt utsatta barn och unga.”
  4. Jag fick även denna formulering inskriven i programmet: ”Offentliga arbetsgivare ska vara förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning.”

Folkpartiet är en stor organisation och avståndet från medlem till partiledning kan tyckas oändligt, men det blir ändå uppenbart att man som medlem kan få till ändringar bara man försöker.

Jag stödjer Erik Scheller till Europaparlamentet

Idag börjar Folkpartiets nomineringsperiod inför europaparlamentsvalet. Jag har idag på morgonen nominerat Erik Scheller till Europaparlamentet. Jag gör det av tre skäl. 

1. Erik står för en realistisk EU-vänlighet, med flera offensiva reformförslag som kombineras med ett motstånd mot EU-skatter.

2. Erik fokuserar på några av de viktigaste aspekterna av EUs kärna: ökad rörlighet, fortsatt utvidgning, ekonomisk tillväxt och strukturreformer.

3. Erik har ett stort ekonomiskt kunnande som behövs i Bryssel.

Givetvis ska Folkpartiets lista toppas av Marit Paulsen, men därefter är Erik min kandidat.

Läs mer om Erik här

lördag 16 november 2013

Vad är riskkapitalbolag?

Björklunds utspel inför landsmötet resulterade i en het debatt inom Folkpartiet om riskkapitalbolagens roll i välfärden. I debatten har det framgått att det finns en viss okunskap om vad riskkapitalbolag är. Här kommer därför lite frågor och svar.

Vad är ett riskkapitalbolag?
Det finns två huvudsakliga former av riskkapitalbolag, som helst inte ska blandas ihop.
- Venturekapitalbolag driver vanligtvis fonder som gör investeringar i relativt nystartade företag med förhoppning om att företaget ska få en stor värdestegring, men där många investeringar misslyckas. Det är dessa som tar de stora riskerna och alltså är de verkliga riskkapitalbolagen.
- Buyoutbolag driver fonder som köper framför allt mogna och fungerande företag som inte är börsnoterade, gör investeringar och utvecklar verksamheten. Dessa tar ofta inga stora risker. Det är deras fonder som äger de företag som verkar i svensk välfärd.

Buyoutbolagen arbetar vanligen enligt denna modell:
- Riskkapitalbolaget skapar en "ägarfond"/saminvesteringsfond, som samlar resurser från andra investerare, ofta pensionsfonder och försäkringsbolag.
- Fonden köper bolag som man bedömer kunna värdeutveckla, ofta genom stora kapitaltillskott för att möjliggöra investeringar och utveckling.
- Riskkapitalbolaget utövar vid behov en aktiv ägarstyrning för att utveckla bolaget.
- När fonden efter 5-10 år ska stängas säljs det utvecklade företaget vidare, förhoppningsvis till ett högre värde än man köpte bolaget för. Huvuddelen av denna värdeökning går till de pensionsfonder som stod för insatsen i "ägarfonden".

Hur tjänar riskkapitalbolagen pengar?
Genom att ta ett aktivt ägaransvar. Man ger råd, tillsätter styrelser, stöttar med affärsmodellsutveckling och gör vid behov strukturella förändringar för att utveckla företaget och dess verksamhet.

När bolaget efter några år har fått upp kassaflödena, stärkt resultaträkningen, utvecklat varumärket, kanske genomgått en fusion eller avyttrat delar av verksamheten, så har bolagets värde förhoppningsvis stigit. Då säljs bolaget vidare och man får en reavinst.

Man kan alltså närmast kalla buyoutbolagen för "ägarkonsulter" - pensionsfonder och försäkringsbolag har svårt att på egen hand stötta och styra bolag man investerar i. Genom att gå via en buyoutbolagskontrollerad saminvesteringsfond så får man den professionella ägarstyrningen i utbyte mot att man får betala en provision - och det är den provisonen som utgör en stor del av riskkapitalbolagens vinster.

Varför placeras så mycket pengar i riskkapitalbolagen?
Pensionsfonder och försäkringsbolag behöver investera sitt kapital där det ger god avkastning. Ett vanligt alternativ är givetvis börsen. Men börsbolag är inte alltid optimala att investera i. Utbudet är begränsat då de allra flesta företag inte börsnoterats och börnoteringar är inte bra lösningar för många företag. Att finnas på börsen ställer höga krav på information, transparens och ständiga rapporter, då börsnoterade bolag blir en del av kvartalskapitalismen, där aktier köps och säljs på nanosekunder och där ogreppbara mängder aktietransaktioner sker varje dag. Börsbolagen får därmed inte heller arbetsro att utveckla verksamheten. I Sverige har väldigt få börsnoteringar gjorts senaste åren, då det helt enkelt inte anses vara värt besväret. De stora institutionella investerarna behöver helt enkelt fler alternativ som ger en bättre avkastning än statspapper, obligationer, valutor etc.

Saminvesteringsfonderna som buyoutföretagen förvaltar är då ett attraktivt alternativ. Avkastningen är ofta god och placerarna tar mindre risker än på börsen.

Är riskkapitalbolag bra eller dåligt för välfärden?
De kan absolut ha en positiv effekt. De har ofta ett driv som levererar nya lösningar för hur man kan få ut mer välfärd för skattekronorna, nya sätt att arbeta med kvalitetsutveckling och nya tankar kring vad som ger livskvalitet för kunderna/patienterna/brukarna.

Sverige står även inför en demografisk utmaning där stora investeringar behöver göras i nya boenden. Riskkapitalbolagens förmedlande av de kapitaltunga institutionernas kapital kan i många fall vara viktigt för att lösa dessa behov.

Finns problem med riskkapitalbolag?
Det finns avarter överallt, givetvis även här. Det finns dock främst två skäl till att deras rykte är skamfilat: dels har de utan skrupler utnyttjat kryphål i skattelagstiftningen, men dessa är numera tilltäppta, dels har de ofta haft en "tysthetspolicy", där de agerat i det dolda utan transparens.

Något som däremot kan vara ett allvarligt problem för välfärden är de bolag som försöker plocka vinst genom att avstå investeringar, maxa resultatet kortsiktigt och i princip avveckla bolagen. Om dessa köper upp välfärdsföretag och börjar utarma dem kan det göra allvarlig skada. Det kan dock undvikas genom kvalitetskrav och kvalitetsuppföljningar.

Vad innebär Folkpartiets beslut?
Det beror vem man frågar. Beslutet blev detta:
"Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar."

Den officiella tolkningen är att detta innebär att att riskkapital inte kan verka i välfärdssektorn.

Många på landsmötet har dock reagerat över den tolkningen. Det ovanstående beslutet är en kompromiss som enligt många förespråkare syftade till att inte utesluta riskkapitalbolagen.

Vårdföretagarna gör en tolkning av beslutet som ligger betydligt närmare min tolkning av vad landsmötet avsåg med beslutet. Den tolkningen ligger också betydligt närmare vad som är en ansvarsfull linje för Folkpartiet.