tisdag 22 januari 2013

Regionfrågan och demokratin

Alla som följt regionfrågan i Östergötland vet att ansvarsöverföringen från länsstyrelsen och i förlängningen regionförstoringen inte riktigt går som på räls. En ansökan om att landstinget ska få överta det regionala utvecklingsansvaret är förvisso inlämnad, men framtiden är ändå oklar. Få medborgare utanför politiken ser det som någon större förlust. Det är en av dessa frågor som främst intresserar politiker och journalister och där diskussionen handlar mycket om beslutsprocesser, effekter på förvaltningsverksamheten och liknande.

Trots det så finns det anledning att hålla frågan vid liv. Ett av de främsta skälen är demokratisering.

Vägen från väljarna till den regionala utbildningspolitiken är idag oerhört lång. Både de beslut inom  regionutvecklingen som går via riksdag, regering och slutligen länsstyrelser och de beslut som fattas via kommuner, regionförbund och sedan deras fullmäktige och styrelser fattas oerhört långt ifrån väljarna. Regionpolitiken prövas i praktiken inte i allmänna val och medborgarnas möjlighet att utkräva ansvar när regionpolitiken misslyckas är därmed näst intill obefintlig.

I Östergötland är vi ännu inte eniga om hur det regionala utbildningsansvaret ska organiseras, varken efter valet 2014 eller på sikt. Jag hoppas och önskar att fler i länet är beredda att ta demokratiseringsaspekten på stort allvar och verka för att vi redan 2014 kan låta väljarna ta ställning till regionpolitiken i ett allmänt val. Det löser inte alla frågor kring beslutsprocesser och administrativa strukturer framöver, men det är en stor framgång för demokratin.

Konsten att skämma ut sig själv

Fredrik Reinfeldt väljer ofta att delegera besvarandet av interpellationer till någon av sina statsrådskollegor. Detta har upprört den socialdemokratiska riksdagsledamoten Peter Persson, som nu protesterar högljutt i Dagens Opinion.

Hur kommer det sig att interpellationsdebatter inte alltid är högst prioriterat på en statsministers agenda? En ledtråd till svaret får vi när vi tittar på en interpellation som samma riksdagsledamot, Peter Persson (S), ställde till Anders Borg för några dagar sedan. I interpellationen  pekar Peter Persson bland annat på kopplingen mellan platt skatt och satanism. I vänlighetens namn ger han Anders Borg chansen att lugna de folkmassor som försatts i skräck över den av högerextremism och satanism influerade centerpolitiken. 

Ibland är det svårt att förstå varför en regeringschef ser interpellationsdebatterna som den högsta och viktigaste formen av politiskt samtal. Eller hur var det nu?

söndag 13 januari 2013

Är Death Star verkligen en dum idé?


Det amerikanska medborgarförslag som föreslog byggandet av en "Death Star" fick inte gehör hos Vita huset. Obamas folk menar, i ett underhållande svar, att det vore alldeles för dyrt, att det inte är deras politik att spänga planeter och att det vore dumt att spendera så mycket pengar på en konstruktion som har en så kritisk brist (ni som sett de gamla filmerna vet vad som åsyftas).

Nu fick jag dock se en DN-nyhet som väcker funderingar. Världen är inte beredd på rymdhot som kan innebära att en annan himlakropp kan behöva förintas. En Death star är kanske ingen dum idé trots allt? Om jänkarna inte vill så kan EU finansiera ett sådant bygge, förslagsvis i Grekland eller Spanien där arbetstillfällena skulle behövas. Kan detta vara ett ämne att motionera om inför Folkpartiets landsmöte i höst?