De individuella utvecklingsplanerna och sedan 2008 även de skriftliga omdömena har varit behjärtansvärda, men aldrig fullt ut börjat fungera som avsett. I vissa fall har de varit ett viktigt redskap i den formativa bedömningen. I andra fall en summativ slarvprodukt. Spridningen i tillämpning bekräftas i reaktionerna från lärare, där många jublar över beskedet men där vissa även oroar sig. På vissa skolor har IUP och skriftliga omdömen utformats till ett viktigt verktyg i den formativa bedömningen och i dialogen med elever och föräldrar, men också som stöd för planering av undervisning. I många andra skolor har de inneburit ett merarbete utan nytta. När nu betyg från årskurs 6 och fler nationella prov finns på plats, åtgärder som syftar till att säkra rättigheter och måluppfyllnad, finns det inte längre samma behov av att från staten styra upp hur dokumentationen ska gå till. Fokus har flyttats från medel till mål och skolorna har getts större makt att själva utforma sitt arbetssätt.
Skolpolitiker behöver ha insikten om att det viktiga arbetet sker på skolan. Det är lätt att hänge sig åt enkla systemlösningar på politisk nivå, men organisationskulturen och det lokala ledarskapet är avgörande för hur väl undervisningen kommer att fungera. Varje rektor behöver se till att dokumentation, framåtsyftande feedback etc. finns på dennes enhet. IUP-modellen kan vara ett sådant verktyg och det finns ingenting som hindrar att skolor som trivs med det arbetssättet fortsätter använda det, men det avgörande är att det är förankrat och genomsyrar arbetet. Annars är systemet till ingen nytta.
Björklunds besked igår var efterlängtat och kommer att ha stor effekt, men det finns därutöver mycket som kommunerna kan och behöver göra. I Linköpings kommun satsar Folkpartiet och Alliansen i år 5,5 miljoner på att se över hur lärarnas "pappersarbete" kan förbättras, exempelvis genom bättre IT-stöd och rutiner. Samtidigt får gymnasieskolorna en pott som avses användas till lärarsekreterare, något som kan vara ett sätt att ytterligare avlasta lärarna från uppgifter som inte är kopplade till undervisningen.
Lärarkåren har idag två huvudproblem. Det ena är arbetssituationen och det andra är statusen. I någon mån är frågorna självfallet sammanlänkade. Med Björklunds besked igår om IUP och de kommunala satsningar som görs så kommer arbetssituationen ta flera steg i rätt riktning. Statusen löses bäst genom högre lön och genom breda karriärssteg. Med regeringens omfattande stimulansmedel till karriärtjänsterna finns det ingen ursäkt för kommunerna att inte ta tag även i denna del av lärarkårens problem.
Nu återstår att se vad mer regeringens utredare Thomas Persson kommer fram till innan hans resultat ska överlämnas till regeringen vid halvårsskiftet.
Andra som skriver om detta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar