I sossarnas Linköping är det tjockleken på föräldrarnas plånbok som avgör

Barns och ungdomars möjlighet att välja skola och inriktning ska bero på föräldrarnas ekonomiska situation. Det är konsekvensen av ett förslag som Socialdemokraterna har drivit i Linköpings kommun de senaste månaderna.

Bakgrunden är att skolskjutsreglerna utvidgades efter Alliansens valseger 2006, så att elever fick rätt till busskort vid val av skola som ligger mer än ett visst antal kilometer från hemmet, beroende på årskurs. Att det finns socioekonomiska skillnader i nyttjandet av skolvalet är känt, men i och med denna förändring så fanns det åtminstone inte längre några ekonomiska hinder för alla barn och ungdomar, oavsett bakgrund, att nyttja det fria skolvalet. Det är den reform som Socialdemokraterna nu vill rulla tillbaka.

Konsekvensen av förslaget är att det barn eller ungdom som vill välja en annan skola än hänvisningsskolan och som bor långt ifrån den valda skolan inte får rätt till busskort. Därmed måste familjen själva betala resorna eller stå för skjutsen. I praktiken vill Socialdemokraterna göra våra elevers valfrihet till en fråga om tjockleken på föräldrarnas plånbok, för att låna deras egen retorik.

Särskilt kännbart blir detta när det gäller de profilutbildningar som finns. På skolorna i främst innerstaden finns musikprofil, hockeyprofil, naturvetenskaplig profil, engelsk profil och dylikt. Dessa finns i huvudsak på 7-9-nivå men i något fall även på 4-6-nivå. Det tillhandahålls i första hand inte av friskolor, utan av de kommunala skolorna. Två kompisar med olika familjebakgrund från en yttre stadsdel, som vill börja i musikklasser tillsammans och antas, kommer kanske inte kunna börja tillsammans - på grund av att den enes föräldrar inte har råd att betala vad som krävs.

I de kommunala skolorna finns dessutom två nationella spetsutbildningar för årskurserna 7-9. Dessa är öppna för alla ungdomar i hela landet att söka - men kommer vara omöjliga för många ungdomar i stadens yttre stadsdelar och kransorter att tacka ja till.

Man skulle kunna tro att ett sånt här förslag borde ges en undanskymd plats i kommunikationen från ett parti som pratar mycket om klassklyftor och barnfattigdom, men icke. I måndags gick ett nytt pressmeddelande ut från Socialdemokraterna i vilket de påminner om sitt förslag från i höstas. I detta fall är det en del av en påstådd satsning på förskolan, där 22 miljoner ska gå till ökad personaltäthet. Av dessa miljoner ska sex miljoner komma från att valfriheten dras in - övriga sexton miljoner har man ännu ingen finansiering för. Något sammanhållet förslag finns alltså inte än, men man väljer ändå att skicka ut ett pressmeddelande med det här förslaget.

Socialdemokraterna har haft ett högt tonläge i barnfattigdomsdebatten, men deras politik talar emot deras retorik. I den nationella budgeten ansåg de sig ha ett utrymme att satsa på barnen - och valde att föreslå en höjning av barnbidraget istället för dn välbehövlig höjning av underhållsstödet. Som ett räkneexempel hade man kunnat nöja sig med en barnbidragshöjning på 50 kronor istället för föreslagna 100, och istället kunnat föreslå en höjning av underhållsstödet med 650 kronor - den förmodligen träffsäkraste åtgärden för att förbättra de ekonomiska villkoren för utsatta barn. Men satsningen på medelklassväljare gick före satsningen på fattiga barn. I Linköping ska rätten att välja skola och inriktning begränsas till de barn och ungdomar vars föräldrar kan betala.

Utsatta barn kan förvänta sig ett ivrigt stöd från Socialdemokraterna på tidningarnas debattsidor. I den förda politiken är situationen en helt annan. Jag blir uppriktigt ledsen av att se hur samvetslöst frågan om den jämlika skolan hanteras av ett parti som påstår sig värna solidaritet och jämlikhet. Det är skamligt.