Presentera aldrig utförare utan kvalitetsinformation

Jag medverkar i veckans nummer av Tidningen NU med en debattartikel om kvalitetsinformation i välfärden, en fråga som jag tidigare motionerat om till landsmötet. Det handlar om det horribla förfarandet där kommuner lämnar ut informationsblad, utförarkataloger och annan information som ska underlätta för medborgarna att göra sina val, utan att med ett ord nämna vilken kvalitet de olika utförarna erbjuder. Snacka om valfrihet på låtsas.

Sissela Kyle tog upp problemet i det avsnitt av Spanarna i P1 som sändes den 15 november. Såhär sa hon:

"När min mamma skulle få äldrevård blev hon presenterad en katalog med 113 aktörer, vårdföretag, som var villiga att sköta uppdraget. Det sätt som de beskriver sig på skulle jag säga är framtidsmeriterande: det är omvårdnad, respekt och vördad, och allt kommer bli så toppen om man bara väljer just det där aktiebolaget."

Här får hon en motfråga: "Men finns det nånstans där man kan kolla...?"

Sissela svarar:

"Exakt! Det skulle kunna tänka sig från den myndighet som delar ut den här katalogen. Så då frågar jag dem "Hörni, finns det något företag som skött sig väldigt bra?" Men de svarar att de inte får säga nånting, alla ska vara på lika villkor."

Hennes kollega i studion konstaterar:

"Det är ju inte valfrihet. [..] Kan man inte se någon skillnad på dem i katalogen så är det ju meningslöst."

Det är dags för valfrihetsvurmande kommunpolitiker att sjösätta reformer som ger valfrihet på riktigt.

Artikeln i Tidningen NU:

Presentera aldrig utförare utan kvalitetsinformation
Varför har en medborgare som ska välja hemtjänstutförare inte samma tillgång till kvalitetsinformation som en kund som ska köpa TV? Valet av utförare är så mycket viktigare, så hur kan vi tillåta att möjligheten att välja rätt är sämre?

Tillgång till kvalitetsinformation är en rättighetsfråga för den som ska välja. Men det handlar även om kvalitetssäkring. De vinstdrivande utförarna är förutsägbara: de går dit vinsterna finns. När uppföljningen varit bristfällig har det varit lönsamt att skarva på kvaliteten. En dusch mindre har ökat vinsten utan konsekvenser. Med tydlig kvalitetsinformation krävs istället god kvalitet för att få kunder och därmed intäkter.

I ett första steg bör alla kommuner med valfrihet inom hemtjänsten årligen mäta brukarnöjdheten och presentera den i exempelvis informationsfoldrar och på kommunens hemsida. Kommuner ska aldrig presentera utförarna och deras erbjudanden utan att samtidigt upplysa om kvaliteten.

Mångfalden av utförare i välfärden är en liberal framgång, men systemet uppvisar barnsjukdomar som kommunpolitiker behöver tackla. Det är bara genom att förstå företagens drivkrafter som vi kan göra dem till ett verktyg för kvalitetsutveckling. Det är bara genom att skapa fungerande kundvalsmodeller med kvalitet i fokus som vi kan vinna medborgarnas fulla förtroende för mångfald i välfärden.

Daniel Andersson
Vice ordförande, Folkpartiet i Östergötland

Resultatet av landsmötet

När jag dagen efter landsmötet summerar besluten känner jag mig glad och lite överraskad över ha fått igenom flera förslag. 

Ändringarna jag fick igenom var dessa:

1. En ny skrivning lades till om skolvalet: "För att underlätta skolvalet behövs tydlig information om skolornas kvalitet."
2. Gamla skrivningen om att "offentliga arbetsgivare" ska vara förebilder i att ge goda arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken ändrades till att arbetsgivare i "offentligt finansierad verksamhet" ska vara goda förebilder. När kommuner och landsting upphandlar välfärdsverksamheter måste kvinnors anställningsvillkor ändå vara goda.
3. Mitt förslag till ny skrivning kring underhållsstöd gick igenom, trots motstånd från partistyrelse och utskott. ”Det statliga underhållsstödet är viktigt när en förälder saknar möjlighet att ta sin del av underhållet. En höjd nivå behövs för att förbättra villkoren för ekonomiskt utsatta barn och unga.”
4. Jag fick även denna formulering inskriven i programmet: ”Offentliga arbetsgivare ska vara förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning.”

Folkpartiet är en stor organisation och avståndet från medlem till partiledning kan tyckas oändligt, men det blir ändå uppenbart att man som medlem kan få till ändringar bara man försöker.

Jag stödjer Erik Scheller till Europaparlamentet

Idag börjar Folkpartiets nomineringsperiod inför europaparlamentsvalet. Jag har idag på morgonen nominerat Erik Scheller till Europaparlamentet. Jag gör det av tre skäl. 

1. Erik står för en realistisk EU-vänlighet, med flera offensiva reformförslag som kombineras med ett motstånd mot EU-skatter.

2. Erik fokuserar på några av de viktigaste aspekterna av EUs kärna: ökad rörlighet, fortsatt utvidgning, ekonomisk tillväxt och strukturreformer.

3. Erik har ett stort ekonomiskt kunnande som behövs i Bryssel.

Givetvis ska Folkpartiets lista toppas av Marit Paulsen, men därefter är Erik min kandidat.

Läs mer om Erik här

Vad är riskkapitalbolag?

Björklunds utspel inför landsmötet resulterade i en het debatt inom Folkpartiet om riskkapitalbolagens roll i välfärden. I debatten har det framgått att det finns en viss okunskap om vad riskkapitalbolag är. Här kommer därför lite frågor och svar.

Vad är ett riskkapitalbolag?
Det finns två huvudsakliga former av riskkapitalbolag, som helst inte ska blandas ihop.
- Venturekapitalbolag driver vanligtvis fonder som gör investeringar i relativt nystartade företag med förhoppning om att företaget ska få en stor värdestegring, men där många investeringar misslyckas. Det är dessa som tar de stora riskerna och alltså är de verkliga riskkapitalbolagen.
- Buyoutbolag driver fonder som köper framför allt mogna och fungerande företag som inte är börsnoterade, gör investeringar och utvecklar verksamheten. Dessa tar ofta inga stora risker. Det är deras fonder som äger de företag som verkar i svensk välfärd.

Buyoutbolagen arbetar vanligen enligt denna modell:
- Riskkapitalbolaget skapar en "ägarfond"/saminvesteringsfond, som samlar resurser från andra investerare, ofta pensionsfonder och försäkringsbolag.
- Fonden köper bolag som man bedömer kunna värdeutveckla, ofta genom stora kapitaltillskott för att möjliggöra investeringar och utveckling.
- Riskkapitalbolaget utövar vid behov en aktiv ägarstyrning för att utveckla bolaget.
- När fonden efter 5-10 år ska stängas säljs det utvecklade företaget vidare, förhoppningsvis till ett högre värde än man köpte bolaget för. Huvuddelen av denna värdeökning går till de pensionsfonder som stod för insatsen i "ägarfonden".

Hur tjänar riskkapitalbolagen pengar?
Genom att ta ett aktivt ägaransvar. Man ger råd, tillsätter styrelser, stöttar med affärsmodellsutveckling och gör vid behov strukturella förändringar för att utveckla företaget och dess verksamhet.

När bolaget efter några år har fått upp kassaflödena, stärkt resultaträkningen, utvecklat varumärket, kanske genomgått en fusion eller avyttrat delar av verksamheten, så har bolagets värde förhoppningsvis stigit. Då säljs bolaget vidare och man får en reavinst.

Man kan alltså närmast kalla buyoutbolagen för "ägarkonsulter" - pensionsfonder och försäkringsbolag har svårt att på egen hand stötta och styra bolag man investerar i. Genom att gå via en buyoutbolagskontrollerad saminvesteringsfond så får man den professionella ägarstyrningen i utbyte mot att man får betala en provision - och det är den provisonen som utgör en stor del av riskkapitalbolagens vinster.

Varför placeras så mycket pengar i riskkapitalbolagen?
Pensionsfonder och försäkringsbolag behöver investera sitt kapital där det ger god avkastning. Ett vanligt alternativ är givetvis börsen. Men börsbolag är inte alltid optimala att investera i. Utbudet är begränsat då de allra flesta företag inte börsnoterats och börnoteringar är inte bra lösningar för många företag. Att finnas på börsen ställer höga krav på information, transparens och ständiga rapporter, då börsnoterade bolag blir en del av kvartalskapitalismen, där aktier köps och säljs på nanosekunder och där ogreppbara mängder aktietransaktioner sker varje dag. Börsbolagen får därmed inte heller arbetsro att utveckla verksamheten. I Sverige har väldigt få börsnoteringar gjorts senaste åren, då det helt enkelt inte anses vara värt besväret. De stora institutionella investerarna behöver helt enkelt fler alternativ som ger en bättre avkastning än statspapper, obligationer, valutor etc.

Saminvesteringsfonderna som buyoutföretagen förvaltar är då ett attraktivt alternativ. Avkastningen är ofta god och placerarna tar mindre risker än på börsen.

Är riskkapitalbolag bra eller dåligt för välfärden?
De kan absolut ha en positiv effekt. De har ofta ett driv som levererar nya lösningar för hur man kan få ut mer välfärd för skattekronorna, nya sätt att arbeta med kvalitetsutveckling och nya tankar kring vad som ger livskvalitet för kunderna/patienterna/brukarna.

Sverige står även inför en demografisk utmaning där stora investeringar behöver göras i nya boenden. Riskkapitalbolagens förmedlande av de kapitaltunga institutionernas kapital kan i många fall vara viktigt för att lösa dessa behov.

Finns problem med riskkapitalbolag?

Det finns avarter överallt, givetvis även här. Det finns dock främst två skäl till att deras rykte är skamfilat: dels har de utan skrupler utnyttjat kryphål i skattelagstiftningen, men dessa är numera tilltäppta, dels har de ofta haft en "tysthetspolicy", där de agerat i det dolda utan transparens.

Något som däremot kan vara ett allvarligt problem för välfärden är de bolag som försöker plocka vinst genom att avstå investeringar, maxa resultatet kortsiktigt och i princip avveckla bolagen. Om dessa köper upp välfärdsföretag och börjar utarma dem kan det göra allvarlig skada. Det kan dock undvikas genom kvalitetskrav och kvalitetsuppföljningar.

Vad innebär Folkpartiets beslut?
Det beror vem man frågar. Beslutet blev detta:
"Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar."

Den officiella tolkningen är att detta innebär att att riskkapital inte kan verka i välfärdssektorn.

Många på landsmötet har dock reagerat över den tolkningen. Det ovanstående beslutet är en kompromiss som enligt många förespråkare syftade till att inte utesluta riskkapitalbolagen.

Vårdföretagarna gör en tolkning av beslutet som ligger betydligt närmare min tolkning av vad landsmötet avsåg med beslutet. Den tolkningen ligger också betydligt närmare vad som är en ansvarsfull linje för Folkpartiet.

Varierande svar från partistyrelsen

Idag kom äntligen landsmöteshandlingarna och därmed partistyrelsens yttrande över mina ändringsförslag till partiprogrammet. Av mina åtta motioner är tre bifallna och fem besvarade. Det är bättre än vad jag vågade tro, men sämre än vad jag hoppades. Framför allt är två av de principiellt viktigaste motionerna besvarade istället för bifallna.

B36: Utveckla valmöjligheten i skolvalet

Jag ville lägga till: ”Tydlig information om skolors kvalitet ska underlätta för elever och föräldrar att välja de skolor där undervisningens kvalitet är som högst.”

Partistyrelsen instämmer i motionen, men föreslår denna formulering: "För att underlätta skolvalet behövs tydlig information om skolornas kvalitet." Därmed är min motion bifallen.

Läs motionen

C11: Bättre arbetsvillkor i upphandlad verksamhet

Jag ville lägga till: ”Krav på goda arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken ska även ställas på privata utförare av offentlig verksamhet.”

Vi pratar ofta om goda villkor för kommunanställda, men med allt mer upphandlad välfärd så måste givetvis även dessa inkluderas.

Partistyrelsen instämmer och föreslår att ordet "Offentliga arbetsgivare" i stycket ska ersättas med "Arbetsgivare i offentligt finansierad verksamhet". Därmed är min motion bifallen.

Läs motionen

E96: Arbetslösas ersättning ska komma från staten

Jag ville få in en formulering om att när staten har ansvaret för arbetsmarknadspolitiken så ska också staten stå för ersättningen till arbetssökande, något som idag inte är givet med tanke på det stora antalet arbetssökande som får försörjningsstöd. Partistyrelsen besvarar motionen med hänvisning till... ja, jag vet inte riktigt vad. Jag väntade mig inte något stöd från partistyrelsen, men är ändå nöjd med att ha lyft problemet.

E101: Offentliga arbetsgivare som föredöme

Jag ville lägga till: ”Offentliga arbetsgivare ska vara förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning.”

Partistyrelsen instämmer, men nöjer sig med tillägget "Offentliga arbetsgivare har ett särskilt ansvar.” Därmed är min motion bifallen.

G10: Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet

Jag ville se följande skrivning: ”Det statliga underhållsstödet är viktigt när en förälder saknar möjlighet att ta sin del av underhållet. En höjd nivå behövs för att förbättra villkoren för ekonomiskt utsatta barn och unga.”

Partistyrelsen menar sig dela kritiken mot dagens underhållsstöd, men föreslår med en "politikermotivering" att motionen ska anses besvarad. Det tycker jag är mycket beklagligt. Den nuvarande formuleringen bortser från ett stort samhällsproblem och partistyrelsens svar berör inte detta med ett ord. Jag kommer göra vad jag kan för att hålla frågan levande fram till landsmötet.

Läs motionen

G69: Minska dataintrången i vården

Jag föreslog ett integritetsstärkande tillägg som innebär att patienter ska ha tillgång till sin journallogg på nätet, för att se vilka inom vården som läst journalen. Tyvärr ansåg partistyrelsen att det var för detaljerat och besvarar motionen.

Läs motionen

G131: Verklig valfrihet i omsorgen

Jag ville få in följande text: ”Tydlig information till framtida brukare och anhöriga om omsorgens kvalitet och innehåll ska förbättra möjligheten för att välja den omsorg där kvaliteten är som högst och där innehållet bäst överensstämmer med individens önskemål."

Partistyrelsen instämmer i sakfrågan, men menar att det är för detaljerat och besvarar därför motionen. Måhända är det så, men jag beklagar ändå yttrandet. Valfrihet inom omsorg är fortfarande relativt nytt (framför allt i nuvarande omfattning), många medborgare är osäkra kring vad det innebär och många politiker har ännu inte lärt sig hur man säkrar kvaliteten med de nya styrsmodeller som krävs. Motionen skulle behöva bifallas.

H136: Bygg Sverige tillgängligt

Jag ville se följande tillägg: ”Översynen av byggnormerna ska göras utan att kraven på tillgänglighet minskar.”

Partistyrelsen ger även här ett svar som landar i att partiprogrammet inte behöver specificeras i den utsträckningen och besvarar därför motionen. Jag kan inte hålla med om det. Diskussionen om tillgänglighetens betydelse i bostadsbyggandet är het såväl inom som utom Folkpartiet. Frågan är av stor principiell betydelse och landsmötet behöver klargöra vad den socialliberala linjen i frågan ska vara.

Läs motionen

Fortsättning följer?

Flera motioner är bifallna och ytterligare någon kan lämnas därhän. Två motioner är dock av sådan principiell betydelse att jag kommer fortsätta driva dem fram till landsmötet. Det handlar om G10: Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet samt H136: Bygg Sverige tillgängligt. I båda dessa frågor bör Folkpartiet inta en tydligare social linje och ta ställning för livskvaliteten för utsatta barn och personer med funktionsnedsättning. Fortsättning följer med andra ord.

Struntar Moderaterna i tillgängligheten?

I samband med dagens utökade torsdagsaktion för att få bristande tillgänglighet klassat som diskriminering, så ska tydligen Hillevi Engström (M) ha hänvisat alla frågor till Maria Larsson (KD). Detta trots att frågan hanteras av Arbetsmarknadsdepartementet - som Hillevi själv är chef över. 

Jag har trott att frågan fastnat pga. att Moderaterna emotsätter sig en lagstiftning. Men om den moderata ministern inte ens vet om att frågan hanteras av departementet som hon är chef över, så ger det en annan bild. Är det moderata intresset för tillgänglighetsfrågor så lågt att de ansvariga inte ens är medvetna om vad de är emot?

Bättre villkor i kvinnodominerade yrken

Årets landsmötesmotion på jämställdhetstemat gäller arbetsvillkoren vid upphandlingar. Det är utmärkt att programkommittén föreslår att offentliga arbetsgivare ska vara förebilder som arbetsgivare. Myntets baksida är att det påverkar verksamhetskostnaderna. Om kraven enbart ställs på offentliga arbetsgivare kommer dels de offentliga arbetsgivarna helt slås ut pga. denna konkurrensnackdel, dels kommer en stor andel av välfärdens medarbetare inte beröras av de förbättrade arbetsvillkoren.

Det enda rimliga är att de höjda kraven på anständiga arbetsvillkor ska gälla i offentligfinansierad välfärd, oavsett om det är en kommun eller en privat utförare som är arbetsgivare.

Bättre villkor i kvinnodominerade yrken
Förslag till beslut:
att i avsnitt 2.4.1 efter punkt 8 lägga till en ny mening med följande text:
“Krav på goda arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken ska även ställas på privata utförare av offentlig verksamhet.”

Allt mer offentlig omsorg upphandlas och faller därför utanför det offentliga arbetsgivaransvaret. Kraven på anständiga villkor inom kvinnodominerade yrken behöver därför även omfatta privata utförare av kommunal omsorg. Kommuner måste ha möjlighet att ställa sådana krav och Folkpartiet bör i verka för att det görs i varje kommuns upphandlingar.

Upphandling av välfärdstjänster och inrättande av valfrihetsmodeller får inte medföra att kvinnodominerade yrken får sämre arbetsvillkor än vad som annars hade varit fallet.

Bygg Sverige tillgängligt

Det är uppenbart att den svenska politiken närmar sig ett avgörande i frågan om framtida tillgänglighetskrav vid bostadsbyggnation. Starka krafter, bland annat inom regeringen, tycks driva på för att dagens tillgänglighetskrav ska luckras upp. Jag upplever denna politiska viljeinriktning som okunnig, oetisk och inte minst lat. Sänkta tillgänglighetsambitioner tycks upplevas som en lågt hängande frukt för att öka bostadsbyggandet, medan andra, mer relevanta faktorer kan lämnas orörda.

När frågan om de framtida tillgänglighetskraven ska avgöras är det av största betydelse att Folkpartiet hårdnackat företräder en kompromisslös linje, där tillgänglighetskraven vid bostadsbyggnation förblir höga.

Jag har därför idag publicerat en motion inför Folkpartiets landsmöte i höst, där jag vill se en tydligare markering för tillgänglighet vid nybyggnation inskriven i partiprogrammet. Jag tar tacksamt emot stöd, medförfattare och förbättringsförslag. Folkpartiet har en stolt historia av att leda rättighetskampen. Den traditionen kan inte tillåtas få ett abrupt slut i höst.

Bygg Sverige tillgängligt
Förslag till beslut:
att i avsnitt 4.6 punkt 3 efter tredje meningen lägga till en ny mening med följande text:
“Översynen av byggnormerna ska göras utan att kraven på tillgänglighet minskar.”

I Sverige ställs höga krav på tillgänglighet vid bostadsbyggande. Tyvärr har en oroväckande debatt uppstått kring behovet av att luckra upp de kraven.

Tillgänglighet vid nybyggnation är i grunden en fråga om mänskliga rättigheter. I FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slås fast att resurser måste användas på ett sådant sätt att varje individ får lika möjligheter att delta i samhället.

Om alla ska ha möjlighet att delta i samhället på lika villkor måste också miljöerna man vistas i vara tillgängliga. Funktionshindret uppstår i mötet med miljön. Då kan vi inte tolerera att nya miljöer skapas där tillgängligheten brister och individer utestängs. Höga krav ska ställas på offentliga miljöer, men även bostäder är gemensamma ytor. Personer hälsar på varandra, har middagsbjudningar, gemensamma studiestunder och fester. Ingen ska tvingas tacka nej till att besöka en vän eller avstå från en aktivitet på grund av sin funktionsnedsättning.

Tillgänglighet vid nybyggnation fyller även en viktig funktion för den allt större gruppen äldre. Genom att från början bygga rätt underlättas kvarboende när hälsan sviker.

Det finns ett behov av att stimulera och underlätta bostadsbyggnation, men det finns andra åtgärder som kan åstadkomma det utan att centrala principer om människors lika värde och rättigheter hotas. Parametrar som planprocess, momssystem, parkeringsnorm, hyressättningssystem, bolåneregler och dylikt kan ändras för att stimulera nybyggnation utan att samhället behöver sänka ambitionerna om ett tillgängligt samhälle.

Försämrad tillgänglighet får inte ses som en lågt hängande frukt att plocka för ökad bostadsbyggnation. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning är inte någonting som samhället äger rätten att offra.

Utveckla valmöjligheten i skolvalet

Min tredje landsmötesmotion handlar om skolvalet. Välfärdsmarknadernas utformning är i mina ögon oerhört viktig för välfärdens utveckling. Det finns en stor potential, men det kan också lätt bli väldigt fel. Tyvärr är det kommunpolitiska intresset och kunnandet alltför lågt. Förhoppningsvis kan denna motion bidra till ett litet steg i rätt riktning.

Utveckla valmöjligheten i skolvalet
Förslag till beslut:
att i slutet av avsnitt 2.2.2 punkt 7 lägga till följande text:
“Tydlig information om skolors kvalitet ska underlätta för elever och föräldrar att välja de skolor där undervisningens kvalitet är som högst.”

Det fria skolvalet har skapat grogrund för nya pedagogiska lösningar, klassresor och ökad makt för den enskilde. Att stå upp för elevers och föräldrars rätt att välja skola är viktig liberal uppgift. Men samtidigt som vi står upp för valfrihet måste vi motverka skolmarknadens avarter och stänga dörren för systemfel.

Många medborgare förknippar tyvärr vinstdrivande privata aktörer med kvalitetsbrister. Det är en syn som behöver ändras. Först när valfriheten associeras till kvalitet kommer stödet för mångfald, oavsett driftsform, få en bred folklig förankring. Endast genom att åtgärda systembristerna kan rätten till valfrihet säkras för framtiden.

Ett viktigt utvecklingsområde för att skapa förtroende för skolvalet rör den valinformation som elever och föräldrar får inför valet av skola. Vi uppmanar föräldrar och elever att välja, men den valinformation som kommunerna tillhandahåller är ofta bristfällig avseende kvalitetsindikatorer. Vad har föräldrar och elever för reella alternativ att välja mellan? Ofta presenteras skolorna med presentationstexter och dylikt. Alltför sällan presenteras kvalitetssäkrade uppgifter över elevernas trivsel på varje skola, deras kunskapsutveckling under tiden på skolan, lärarnas utbildnings- och lönenivå och eventuella anmärkningar.

För att kvalitetssäkra skolvalet och skapa förtroende för mångfalden måste den typen av information finnas mer lättillgänglig och kvalitetssäkrad än vad som idag är fallet i de flesta kommuner.

Minska dataintrången i vården

Min andra motion till höstens landsmöte rör dataintrången i vården. De alltför många kränkningarna av integriteten som görs via obehörigas läsande av journaler har tack och lov fått allt mer uppmärksamhet i media, bland annat i form av Sanna Raymans ledare i SvD och bevakning av intrång, som i Norrbotten och Skåne. Integritetsdebatten kretsar ofta kring stora frågor som FRA och dylikt, men integritetsfrågorna behöver även, och i högre utsträckning än idag, föras kring de kränkningar som sker nära vardagen.

Minska dataintrången i vården
Förslag till beslut:
att i avsnitt 3.3.3 punkt 4 ändra andra meningen till:
“Grundregeln ska vara att patienten har lättillgänglig åtkomst till sin journallogg och journal, och bestämmer vilka som ska få ta del av den.”

Det är i det vardagliga som medborgares integritet kränks som oftast av det offentliga. Ett sådant exempel är vårdjournaler.

Granskningar av journalloggar visar att kränkningar av den enskildes integritet sker regelbundet. Obehörigas intrång i journaler är vanliga i medialt uppmärksammade fall, men det förekommer även att partners eller älskares journaler läses. Offentliga personer, bland annat politiker, är särskilt utsatta. De stickprovskontroller som görs fångar upp en del fall, men fortfarande sker alldeles för många oupptäckta integritetskränkningar.

Det finns flera tänkbara sätt att minska dataintrången, exempelvis genom att medborgare alltid får hem brev eller sms när journalen har öppnats eller att patientens medgivande behövs för varje enskild öppning av journalen. Den enklaste åtgärden för att stävja intrången är dock att göra det enkelt för medborgare att själva ta del av sin journallogg och kunna granska vilka som har tagit del av den. En sådan kontrollmöjlighet ökar även medborgarnas känsla av trygghet och kontroll över sina personliga uppgifter.

Det finns en rättighet att ta del av sin journallogg, men det är ofta besvärligt. Det kan exempelvis kräva att signerade papper med begäran om utdrag insänds till landstinget eller liknande, som skickar ut journallogg mot en kostnad. På sikt bör journalloggen finnas läsbar på nätet, men en rimlig lägstanivå på kort sikt är att medborgare med ett enkelt knapptryck efter e-legitimering, eller via ett sms, kan begära att få sin journallogg hemskickad kostnadsfritt. Journalloggen behöver då dessutom vara utformad på ett lättförståeligt sätt.

Den i partiprogrammet förslagna rätten att ta del av sin journal borde därför utökas till att medborgaren ska ha lättillgänglig åtkomst till såväl journal som journallogg.

Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet

Jag har idag inlämnat min första motion till Folkpartiets landsmöte i höst. Förslaget handlar om en tydligare skrivning kring underhållsstödets betydelse och behovet av att stödet höjs, som en del i att motverka barnfattigdomen och stärka jämställdheten.

Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet
Förslag till beslut:
att i avsnitt 3.3.1 punkt 11 ersätta sista meningen med:
“Det statliga underhållsstödet är viktigt när en förälder saknar möjlighet att ta sin del av underhållet. En höjd nivå behövs för att förbättra villkoren för ekonomiskt utsatta barn och unga.”

Underhållsstödet är en av de mest träffsäkra insatserna för att förbättra situationen för ekonomiskt utsatta barn. Stödet hjälper ensamstående föräldrar där den andre föräldern inte har möjlighet att fullgöra sin underhållsskyldighet, ett stöd som den andre föräldern sedan blir återbetalningsskyldig.

Sedan bidraget infördes 1997 har stödet bara höjts en gång sedan och är idag 149 kronor lägre varje månad än vad det hade varit om det räknats upp med inflationen. Med hänsyn till underhållsstödets träffsäkerhet mot de mest utsatta hushållen hade det rimliga istället varit att höja stödet mer än inflationen.

Rädda Barnens rapporter över barnfattigdomen i Sverige har visat att risken för ekonomisk utsatthet är mer än tre gånger så hög bland barn till ensamstående föräldrar som bland barn till samboende föräldrar. Risken är större i de hushåll där den ensamstående föräldern är en kvinna och risken för ekonomisk utsatthet är särskilt stor bland barn till en ensamstående utlandsfödd förälder. Bland dessa hushåll är den ekonomiska utsattheten, enligt Rädda Barnen, hela 54 %. En befogad debatt har förts kring olika mätmetoder och definitioner, men faktum kvarstår: barn till ensamstående föräldrar lever ofta i ekonomisk utsatthet. Det gäller framför allt när föräldern är kvinna och/eller utlandsfödd. I dessa familjer har nivån på underhållsstödet stor betydelse för barnens ekonomiska villkor.

En höjning av nivån skulle i hög utsträckning finansieras genom att merparten av höjningen sannolikt skulle återbetalas till Försäkringskassan av den underhållsskyldige föräldern. En positiv effekt skulle också vara att det sannolikt skulle höja nivån på de underhållsbidrag som avtalas mellan föräldrarna utan Försäkringskassans inblandning.

Den föreslagna skrivningen om när staten ska träda in med underhållsstöd är otillräcklig. Att betona underhållsstödets betydelse och värna dess nivå är en fråga om utsatta barns livsvillkor och en fråga om jämställdhet. Partiprogrammet behöver därför slå fast att stödet är av stor betydelse och att nivån behöver höjas.

S-förslag riktar udden mot ungdomsjobb

I förra veckan skrev några socialdemokrater, bland annat Magdalena Andersson, på NTs debattsida om deras så kallade jobbsatsningar.

Fredags replikerade jag och Mathias Sundin: S-förslag riktar udden mot ungdomsjobb.

Nu vässas forskningens spets

För ett par dagar sedan skrev jag tillsammans med Mathias Sundin på Correns debattsida om forskningens betydelse, de forskningssatsningar som Folkpartiet fått igenom i Alliansregeringen och behovet av framtida satsningar.

---------------------


1900-talet har bjudit på en exceptionell samhällsutveckling. Demokrati har spridits, sjukdomar har botats och människor har lyfts ur fattigdom i en aldrig tidigare skådad omfattning. Nyckeln har legat i utbildning, ökad handel och i världsomskapande forskning. Ska 2000-talet bli lika framgångsrikt som 1900-talet varit så behöver satsningarna på forskning fortsätta.

Svensk forskning håller hög internationell klass. Det bekräftas av våra lärosätens tunga roll i EU:s storsatsning på två forskningsprojekt som får nästan en miljard var om året under det kommande decenniet. Projektet om det nya materialet grafen leds av Chalmers och genomförs tillsammans med bland annat Linköpings universitet. I projektet om människohjärnan har Karolinska Institutet en nyckelroll. Det är ett stort erkännande av svensk forskningskvalitet. Men för att Sverige även i framtiden ska kunna inneha en ledande position behöver forskningens förutsättningar stärkas.

Med Folkpartiet i regeringen görs stora satsningar på forskningen. Sedan Alliansregeringen valdes har forskningsanslagen höjts kraftigt. Stora investeringar har gjorts i världsledande laboratorier och nya forskningsmiljöer. Forskningens fria ställning har stärkts. Dessutom satsas nu på elitforskningen.

Svensk forskning har god bredd, men spetsen är alltför trubbig. Det beror främst på att forskningspolitiken har styrts av jantelagen, där eliten inte getts tillräckligt goda förutsättningar. Det ändras nu. Ett elitprogram för yngre forskare startas för att locka de främsta begåvningarna till en forskarkarriär och ge dem möjlighet att bygga upp sin forskning. Ett elitprogram för etablerade forskare startas, för att möjliggöra långsiktig forskning där risken är hög men potentialen stor. Rektorer får dessutom resurser för att kunna locka några av de främsta internationella forskarna till svenska lärosäten.

Satsningarna är av stor betydelse för Sveriges konkurrenskraft, men det räcker inte. Folkpartiet vill att fler svenska lärosäten överförs i stiftelseform för att stärka den akademiska självständigheten. Doktorander behöver bättre villkor, för att talanger ska lockas till en forskarkarriär. Avdragsrätt bör införas för gåvor till forskning. Samverkan mellan akademi och näringsliv behöver stärkas, så att fler vetenskapliga framsteg snabbt kan omsättas i nya produkter.

2000-talet kan bli människans främsta tid, med botande av sjukdomar som idag skördar många offer, utrotande av den extrema fattigdomen och med nya tekniska innovationer som vi idag inte ens kan föreställa oss. Vägen dit går genom tilltro till forskningens möjligheter och genom fortsatta satsningar att skapa goda förutsättningar för forskning av världsklass.

Mathias Sundin (FP)
Ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Daniel Andersson (FP)
Vice ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Vinst i välfärden - vad vill väljarna egentligen?

Idag publicerade Demoskop en intressant artikel om väljarnas syn på vinst i välfärden. Vänstern hävdar att svenskarna är emot vinst i välfärden, men vad innebär vinstmotståndet i praktiken och hur viktigt är det för väljarna? Demoskop visar att bilden är mer komplicerad än vad vänstern framställer den.

Får väljarna välja mellan vinstförbud, begränsad vinst och fri vinst föredrar väljarna begränsad vinst. Bland borgerliga väljare ser man helst att den begränsningen görs genom att höga kvalitetskrav ska nås för att vinst ska få tas ut. Det är ett rimligt krav.

När frågan ställs om vad som är viktigt när det gäller grundskolan svarar 94 % att hög kvalitet är mycket viktigt. Endast 23 % (huvudsakligen vänsterpartister och vänstersossar, kan man anta) tycker att driftsformen är mycket viktig. Antagandet man kan göra är att väljarna därmed generellt oroar sig mer för kvaliteten hos fristående skolor.

När frågan ställs om vad som är de största orsakerna till kvalitetsbrister i grundskolan. Är det vinsterna? Nej, inte om man frågar väljarna. Det största problemet är stökiga klassrum. Därefter följer illa utbildade och underbetalda lärare, sociala problem hos eleverna, brist på resurser, brist på speciallärare, kommunaliseringen och för små resurser som tilldelas i de kommunala budgetarna. Driftsformen anses inte vara en av de viktigare orsakerna till kvalitetsbrister.

Den sista frågan är mycket talande. 26 % tycker att bristande politsk styrning är ett av de främsta skälen till grundskolans kvalitetsbrister. 25 % tycker att bristande kvalitet i kommunala skolor är ett av de främsta skälen. 15 % ser bristande kvalitet i friskolorna som ett av de främsta skälen till den bristande kvaliteten.

Vilka slutsatser kan man dra av detta? Att väljarna är oroade över kvaliteten är uppenbart. Att många är skeptiska till vinster när den frågeställningen isoleras från frågor om kvaliteten är också uppenbart och förståeligt. Men det är också uppenbart att man inte ser den frågan som särskilt viktig. Det finns många andra aspekter som väger mycket tyngre och det är här som ett politiskt ledarskap efterfrågas. Hur ska klassrummen bli trygga? Hur ska begåvade lärare kunna rekryteras? Hur ska de sociala problemen i samhället hanteras? Hur kan resurser skapas för fler speciallärare och specialpedagoger? Detta är frågor där Folkpartiet har intagit en tätposition och genomfört många reformer, men mycket återstår att göra - framför allt på kommunal nivå.

Folkpartiet behöver även fortsätta stå upp för mångfald och valfrihet inom välfärden och visa på hur det kan öka kvaliteten och nöjdheten med verksamheten. Men man behöver även inta en mer aktiv roll i att utveckla valfrihetsmodellerna.

När allt mer välfärdstjänster har upphandlats har kommunerna inte hängt med i uppföljningen. Med upphandling och avtal finns utmärkta möjligheter att inrätta ett systematiskt kvalitetsarbete med utgångspunkt i uppföljning. I Linköpings kommun har ett kvalitets- och uppföljningskontor för omsorgen startats upp under vintern. Det är ett exempel som fler kommuner bör ta efter.

Det behövs även bättre jämförelsetjänster och tydligare information för medborgarna som ska göra valen. Den som väljer skola ska inte kunna undgå att förstå vad valet innebär genom att man får ta del av tydliga jämförelser av undervisningskvalitet, trivsel och mycket annat. Behovet av tydligare information är särskilt viktig gentemot de samhälsgrupper där få idag väljer, bland annat pga. språkbarriärer. Men detta kräver även att nya mätmetoder, jämförelsetal och kvalitetssäkring av nyckeltal får en mer framträdande roll i det kommunala kvalitetsarbetet.

-------

Slutligen måste regeringens beslut idag om minskad adminstration för lärare uppmärksammas. Systematiskt kvalitetsarbete och dokumentation är bra, men lärarnas fokus måste fortfarande ligga på att undervisa eleverna - inte på att skriva om eleverna. Sättet som Björklund talade om frågorna under presskonferensen visar att regeringen är väl insatta i hur situationen ser ut på landets skolor och att fler offensiva förslag är att vänta.

När ska media syna spelet för gallerierna?

Mediebevakningen av socialdemokratins inre konflikter inför kongressen väcker frågan om i vilken utsträckning media idkar kritiskt tänkande.

Den stora striden, om man ska tro media, handlar om ifall S ska vilja ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten eller jättekrafttag ungdomsarbetslösheten. Expressen rapporterar att Löfven är närmare bakläxa och att SSU Stockholm ställer sig bakom SSUs linje mot partiledningen, medan Aftonbladet rapporterar att Löfven är överkörd i konfliktfrågan.

"Striden" sätter strålkastarljuset på Socialdemokraternas önskade profilfråga inför valet, arbetslösheten, och flyttar fokus bort från akilleshälen välfärdsvinster, som utan tvivel är den riktiga och viktiga konfliktfrågan inför kongressen. Men det är osannolikt att det är överhuvudtaget finns en strid kring ungdomsarbetslösheten. Tvärtom framstår frågan som utvald som den fråga där kongressen ska få slå partiledningen - på ett sätt som partiledningen gynnas av. Om detta skriver Peter Akinder bra i Östran.

Det är ett skickligt regisserat spel inför media. Men kan man inte förvänta sig mer av erfarna journalister än att de okritiskt återger den vinkel inför kongressen som Löfvens strateger ber om? Vad är förklaringen till kvällspressens villighet att spela med och därmed bli en okritisk och medgörlig aktör i den socialdemokratiska mediekampanjen?

Vi kan inte vänta längre på Moderaterna

Vi kan inte vänta längre på Moderaterna i frågan om att göra bristande tillgänglighet till diskriminering i lagen. Folkpartiet borde göra upp med de andra partierna i riksdagen och se till att lagen kommer på plats. Om detta skriver jag idag tillsammans med Mathias Sundin i Motala & Vadstena Tidning.

----

Vi kan inte vänta längre på Moderaterna i frågan om att göra bristande tillgänglighet till diskriminering i lagen. Folkpartiet borde göra upp med de andra partierna i riksdagen och se till att lagen kommer på plats.

Folkpartiet har länge drivit att bristande tillgänglighet för funktionsnedsatta ska ses som diskriminering. Utvecklingen mot full delaktighet går alltför långsamt och en tydlig rättighetslagstiftning är därför nödvändig. Hindren är fortfarande många, hinder som även drabbar många äldre. Det kan handla om onödiga trappsteg, avsaknad av ljudslinga i receptioner och mycket annat som lätt kan avhjälpas om rätt perspektiv tillämpas från början.

I grunden ligger den obestridliga principen att personer med funktionsnedsättning har samma rätt som andra att fullt ut delta på alla livets områden. Rätten att inte utestängas på grund av kön, hudfärg eller i det här fallet fysisk förmåga är en mänsklig rättighet.

Vi sitter nu vid regeringsmakten men har ännu inte fått lagstiftningen på plats. Anledningen är att Moderaterna säger nej.

Den här frågan har varit på tapeten under många år och Sverige ligger långt efter andra länder. I USA infördes en liknande lagstiftning redan år 1990 och lagen förstärktes och utökades år 2008. Vid dessa två tillfällen var två Bush presidenter, och båda skrev under lagen. Kan republikanerna i USA, så kan väl Moderaterna i Sverige?

De farhågor som Moderaterna nu har, om stora kostnader, fanns också i USA och andra länder som infört liknande lagar. Farhågorna har kommit på skam, eftersom lagarna utformats på ett sätt som gör att de inte ställer orimliga krav eller tvingar någon i konkurs. Den amerikanska lagstiftningen har utvärderats flera gånger och visat just detta och att intäkterna till och med överstiger kostnaderna. Samtidigt som man kan se att tillgängligheten ständigt blir bättre.

2010 kom en utredning – med det talade namnet ”Bortom fagert tal” – med förslag på hur lagstiftningen skulle kunna se ut. Det som föreslås är att ”skäliga åtgärder” ska vidtas för att göra lokaler tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. I över 850 dagar har utredningen legat på regeringens bord utan att vi sett skymten av en lagstiftning.

Sverige ligger långt efter och det ansvaret vilar tungt på Moderaterna. Vi tvingas därför föreslå en drastisk åtgärd: Folkpartiet bör göra upp med de andra partierna i riksdagen som vill införa lagen. Vi kan inte se mellan fingrarna på diskriminering enbart på grund av Moderaternas obefogade oro för prislappen. Sammanhållningen i Alliansen är viktig, men det finns också gränser. Självfallet vill vi slippa göra upp utanför Alliansen, men nu går det inte att vänta längre.


Mathias Sundin (FP)
Ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Daniel Andersson (FP)
Vice ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Föräldraledighet - för vems skull?

Idag har Folkpartiet i Stockholms län haft årsmöte och beslutat att ta ställning för en tredje icke överlåtningsbar månad i föräldraförsäkringen. Detta har föranlett het debatt i sociala medier, en debatt kommer säkerligen att pågå fram till höstens landsmöte. 

Själv är jag försiktigt positiv till en tredje "pappamånad" - åtminstone tills jag hör de mer entusiastiska förespråkarna argumentera för det. 

Uttaget av föräldraledighet behöver bli mer jämlikt - framför allt sett till det genomsnittliga utfallet på nationell nivå. Jag är därför beredd att acceptera att ytterligare en månad inte tillåts överlåtas. Uttaget påverkar ansvar i hemmet och för VAB under en lång tid och därmed även löneutveckling, karriärsmöjligheter etc. för kvinnor. Kvinnors löner ligger efter männens redan från start, men det är framför allt i samband med det första barnet som kvinnors löner rasar i förhållande till männens, för att aldrig återhämta sig fullt ut. Detsamma gäller karriärsutveckling. Sambandet mellan barnafödande, försäkringsuttag och framtida ojämställdhet är obestidligt och ett stort samhällsproblem.

Jag vill inte se en lösning med fler icke överlåtningsbara månader, men uppenbarligen är varken jämställdhetsbonusar eller lönekartläggningar i närheten av tillräckligt effektivt - inte när det rör såhär djupa kulturella drag. Jag gillar inte att möjligheten att överlåta inskränks ytterligare, men i brist på realistiska alternativ är jag motvilligt beredd att acceptera det.

I detta läge är det oerhört provocerande när personer som kallar sig liberaler försöker framställa ett sådant utökat hinder som positivt i sig. Att förbudet mot att överföra ska ses som en valfrihetsreform. Att inskränkningen är ett rimligt pris för att likforma socialförsäkringssystemet. Att föräldraförsäkringen är till för föräldrarnas skull - inte barnens. Inskränkningen görs till något positivt, utan att det problematiseras kring effekten det har på familjer och det principiella i att staten blandar sig i hur familjer lägger sitt livspussel. Människors vardag förringas och systemen blir överordnade.

Jag inser behovet av verkningsfulla åtgärder för jämlikare löner och karriärsmöjligheter, även om metoderna kan smärta. Men när påstått liberala förespråkare använder argumentation som den ovanstående så blir det så oerhört mycket svårare att öppet ansluta mig till den linjen. Jag vill inte kopplas samman med dem eller deras värderingar.

I sossarnas Linköping är det tjockleken på föräldrarnas plånbok som avgör

Barns och ungdomars möjlighet att välja skola och inriktning ska bero på föräldrarnas ekonomiska situation. Det är konsekvensen av ett förslag som Socialdemokraterna har drivit i Linköpings kommun de senaste månaderna.

Bakgrunden är att skolskjutsreglerna utvidgades efter Alliansens valseger 2006, så att elever fick rätt till busskort vid val av skola som ligger mer än ett visst antal kilometer från hemmet, beroende på årskurs. Att det finns socioekonomiska skillnader i nyttjandet av skolvalet är känt, men i och med denna förändring så fanns det åtminstone inte längre några ekonomiska hinder för alla barn och ungdomar, oavsett bakgrund, att nyttja det fria skolvalet. Det är den reform som Socialdemokraterna nu vill rulla tillbaka.

Konsekvensen av förslaget är att det barn eller ungdom som vill välja en annan skola än hänvisningsskolan och som bor långt ifrån den valda skolan inte får rätt till busskort. Därmed måste familjen själva betala resorna eller stå för skjutsen. I praktiken vill Socialdemokraterna göra våra elevers valfrihet till en fråga om tjockleken på föräldrarnas plånbok, för att låna deras egen retorik.

Särskilt kännbart blir detta när det gäller de profilutbildningar som finns. På skolorna i främst innerstaden finns musikprofil, hockeyprofil, naturvetenskaplig profil, engelsk profil och dylikt. Dessa finns i huvudsak på 7-9-nivå men i något fall även på 4-6-nivå. Det tillhandahålls i första hand inte av friskolor, utan av de kommunala skolorna. Två kompisar med olika familjebakgrund från en yttre stadsdel, som vill börja i musikklasser tillsammans och antas, kommer kanske inte kunna börja tillsammans - på grund av att den enes föräldrar inte har råd att betala vad som krävs.

I de kommunala skolorna finns dessutom två nationella spetsutbildningar för årskurserna 7-9. Dessa är öppna för alla ungdomar i hela landet att söka - men kommer vara omöjliga för många ungdomar i stadens yttre stadsdelar och kransorter att tacka ja till.

Man skulle kunna tro att ett sånt här förslag borde ges en undanskymd plats i kommunikationen från ett parti som pratar mycket om klassklyftor och barnfattigdom, men icke. I måndags gick ett nytt pressmeddelande ut från Socialdemokraterna i vilket de påminner om sitt förslag från i höstas. I detta fall är det en del av en påstådd satsning på förskolan, där 22 miljoner ska gå till ökad personaltäthet. Av dessa miljoner ska sex miljoner komma från att valfriheten dras in - övriga sexton miljoner har man ännu ingen finansiering för. Något sammanhållet förslag finns alltså inte än, men man väljer ändå att skicka ut ett pressmeddelande med det här förslaget.

Socialdemokraterna har haft ett högt tonläge i barnfattigdomsdebatten, men deras politik talar emot deras retorik. I den nationella budgeten ansåg de sig ha ett utrymme att satsa på barnen - och valde att föreslå en höjning av barnbidraget istället för dn välbehövlig höjning av underhållsstödet. Som ett räkneexempel hade man kunnat nöja sig med en barnbidragshöjning på 50 kronor istället för föreslagna 100, och istället kunnat föreslå en höjning av underhållsstödet med 650 kronor - den förmodligen träffsäkraste åtgärden för att förbättra de ekonomiska villkoren för utsatta barn. Men satsningen på medelklassväljare gick före satsningen på fattiga barn. I Linköping ska rätten att välja skola och inriktning begränsas till de barn och ungdomar vars föräldrar kan betala.

Utsatta barn kan förvänta sig ett ivrigt stöd från Socialdemokraterna på tidningarnas debattsidor. I den förda politiken är situationen en helt annan. Jag blir uppriktigt ledsen av att se hur samvetslöst frågan om den jämlika skolan hanteras av ett parti som påstår sig värna solidaritet och jämlikhet. Det är skamligt.

Tack Björklund - nu är det upp till kommunerna

Jag har vid flera tillfällen sagt att regeringen under 2013 lär föreslå ett avskaffande av IUP i någon utsträckning och igår fick jag rätt. Äntligen kom beskedet från Jan Björklund att IUP och skriftliga omdömen försvinner från åk 6-9 och halveras till en gång per läsår för åk 1-5. För oss som regelbundet besöker skolor och pratar med lärare och rektorer har behovet av förändringen varit uppenbar. Lärarna har gått under av den ökade dokumentationen.

De individuella utvecklingsplanerna och sedan 2008 även de skriftliga omdömena har varit behjärtansvärda, men aldrig fullt ut börjat fungera som avsett. I vissa fall har de varit ett viktigt redskap i den formativa bedömningen. I andra fall en summativ slarvprodukt. Spridningen i tillämpning bekräftas i reaktionerna från lärare, där många jublar över beskedet men där vissa även oroar sig. På vissa skolor har IUP och skriftliga omdömen utformats till ett viktigt verktyg i den formativa bedömningen och i dialogen med elever och föräldrar, men också som stöd för planering av undervisning. I många andra skolor har de inneburit ett merarbete utan nytta. När nu betyg från årskurs 6 och fler nationella prov finns på plats, åtgärder som syftar till att säkra rättigheter och måluppfyllnad, finns det inte längre samma behov av att från staten styra upp hur dokumentationen ska gå till. Fokus har flyttats från medel till mål och skolorna har getts större makt att själva utforma sitt arbetssätt.

Skolpolitiker behöver ha insikten om att det viktiga arbetet sker på skolan. Det är lätt att hänge sig åt enkla systemlösningar på politisk nivå, men organisationskulturen och det lokala ledarskapet är avgörande för hur väl undervisningen kommer att fungera. Varje rektor behöver se till att dokumentation, framåtsyftande feedback etc. finns på dennes enhet. IUP-modellen kan vara ett sådant verktyg och det finns ingenting som hindrar att skolor som trivs med det arbetssättet fortsätter använda det, men det avgörande är att det är förankrat och genomsyrar arbetet. Annars är systemet till ingen nytta.

Björklunds besked igår var efterlängtat och kommer att ha stor effekt, men det finns därutöver mycket som kommunerna kan och behöver göra. I Linköpings kommun satsar Folkpartiet och Alliansen i år 5,5 miljoner på att se över hur lärarnas "pappersarbete" kan förbättras, exempelvis genom bättre IT-stöd och rutiner. Samtidigt får gymnasieskolorna en pott som avses användas till lärarsekreterare, något som kan vara ett sätt att ytterligare avlasta lärarna från uppgifter som inte är kopplade till undervisningen.

Lärarkåren har idag två huvudproblem. Det ena är arbetssituationen och det andra är statusen. I någon mån är frågorna självfallet sammanlänkade. Med Björklunds besked igår om IUP och de kommunala satsningar som görs så kommer arbetssituationen ta flera steg i rätt riktning. Statusen löses bäst genom högre lön och genom breda karriärssteg. Med regeringens omfattande stimulansmedel till karriärtjänsterna finns det ingen ursäkt för kommunerna att inte ta tag även i denna del av lärarkårens problem.

Nu återstår att se vad mer regeringens utredare Thomas Persson kommer fram till innan hans resultat ska överlämnas till regeringen vid halvårsskiftet.

Andra som skriver om detta

Lotta Edholm: Mer tid till undervisning

Rasmus Jonlund: Rätt sorts pappersarbete i skolan

Anna Lundberg: Förenklad administration för lärare välkomnas

Hur ser Moderaterna på lärarnas kompetensutveckling?

I morse presenterade Moderaternas Tomas Tobé partiets förslag om ett Lärarlyft 3 kring IT, eller Lär@rlyftet 3.0, som någon på kommunikationsavdelningen döpt det till. Tobé har en poäng i att digitaliseringen av skolan ligger efter, men ska en sådan satsning göras så ska den göras rätt.

Den fråga av störst principiell betydelse är finansieringen och jag har under förmiddagen utan resultat försökt få svar på hur Moderaterna ser på den frågan. Kommer lärarna få stå för utbildningskostnaderna själva, eller är Moderaterna redo att skjuta till pengar för att ett sådant lyft ska kunna genomföras?

Att frågan behöver ställas beror på hur Lärarlyftet I och II hanterats. När Lärarlyftet II lanserades valde regeringen att stå för finansieringen av själva utbildningskostnaderna, men inte för den tid som lärarna behövde lägga på utbildningen. Det var en rimlig inställning från staten i och med att det handlade om ordinarie högskoleutbildning, men i Linköping erbjöd vi ändå lärarna att komplettera sin behörighet genom att de gavs möjlighet att utbilda sig på arbetstid med en tjänstgöringsgrad på 80 %, medan 20 % behövde tas ut som tjänstledighet.

Hur ser Moderaterna på den delen av finansieringen när det kommer till Lärarlyftet III? Det handlar uppenbart om fortbildning för lärare som redan undervisar där man är behörig. Det vore horribelt att förvänta sig att denna typ av kompetensutveckling ska göras genom att lärare tar tjänstledigt - det om något är att skjuta läraryrkets attraktivitet i sank. Jag hoppas därför att Tomas Tobé snarast återkommer med ett besked om att Moderaterna är beredda att ordna offentlig finansiering av hela utbildningskostnaden, så att lärarna inte drabbas.

Det finns även anledning att fundera över perspektivet på satsningen. Ska IT tryckas in i skolan, eller ska man reflektera över i vilka situationer IT kan vara ett effektivt verktyg i pedagogiken? Det finns en övergängande risk att politikers moderniseringsiver leder till att teknologin överskuggar pedagogiken. Därmed blir detta ett politiskt projekt som stjälper mer än det hjälper undervisningen i klassrummet. Gärna digitalisering, men utifrån ett pedagogiskt perspektiv, inte ett tekniskt.

Socialdemokratin, migrationspolitiken och moralen

Upprördheten över helgens utspel från Billström/Moderaterna är med all anledning stor och språkbruket i kvällens Agenda framkallade illamående. Men det gjorde även reaktionerna från socialdemokrater i sociala medier. 

De socialdemokrater som klagar över Billströms brunhet bör ägna ett ögonblick åt att minnas Stefan Löfvens uttalande om att arbetskraftsinvandrare snor jobb, Illmar Reepalus och Morgan Johanssons förslag om andra klassens medborgarskap, Göran Perssons varningar för östeuropéers sociala turism, Barbro Holmbergs attacker mot de apatiska flyktingbarnen och Maj-Inger Klingvalls försvar av den uppenbart havererade Utlänningsnämnden.

Migrationspolitik är inte en gren i vilken socialdemokratin har uppvisat moralisk excellens. Det vore därför klädsamt om lite fler socialdemokratiska politiker kunde uppvisa någon form av intellektuell hederlighet med tillhörande självkritik.

---------------------

Utöver Billströms tal om volymer och flöden så är även förslaget om visumtvång för västra Balkan värt att uppmärksamma på nytt. Uppmärksammandet av femhundra år med romer i Sverige håller på att avrundas och arbetet pågår med en vitbok om övergrepp på romer i Sverige. Samtidigt driver Billström ett visumtvång som i praktiken enbart syftar till att hindra förföljda romer från att söka sig en fristad i Sverige. Jag har svårt att finna ord.

Regionfrågan och demokratin

Alla som följt regionfrågan i Östergötland vet att ansvarsöverföringen från länsstyrelsen och i förlängningen regionförstoringen inte riktigt går som på räls. En ansökan om att landstinget ska få överta det regionala utvecklingsansvaret är förvisso inlämnad, men framtiden är ändå oklar. Få medborgare utanför politiken ser det som någon större förlust. Det är en av dessa frågor som främst intresserar politiker och journalister och där diskussionen handlar mycket om beslutsprocesser, effekter på förvaltningsverksamheten och liknande.

Trots det så finns det anledning att hålla frågan vid liv. Ett av de främsta skälen är demokratisering.

Vägen från väljarna till den regionala utbildningspolitiken är idag oerhört lång. Både de beslut inom  regionutvecklingen som går via riksdag, regering och slutligen länsstyrelser och de beslut som fattas via kommuner, regionförbund och sedan deras fullmäktige och styrelser fattas oerhört långt ifrån väljarna. Regionpolitiken prövas i praktiken inte i allmänna val och medborgarnas möjlighet att utkräva ansvar när regionpolitiken misslyckas är därmed näst intill obefintlig.

I Östergötland är vi ännu inte eniga om hur det regionala utbildningsansvaret ska organiseras, varken efter valet 2014 eller på sikt. Jag hoppas och önskar att fler i länet är beredda att ta demokratiseringsaspekten på stort allvar och verka för att vi redan 2014 kan låta väljarna ta ställning till regionpolitiken i ett allmänt val. Det löser inte alla frågor kring beslutsprocesser och administrativa strukturer framöver, men det är en stor framgång för demokratin.

Konsten att skämma ut sig själv

Fredrik Reinfeldt väljer ofta att delegera besvarandet av interpellationer till någon av sina statsrådskollegor. Detta har upprört den socialdemokratiska riksdagsledamoten Peter Persson, som nu protesterar högljutt i Dagens Opinion.

Hur kommer det sig att interpellationsdebatter inte alltid är högst prioriterat på en statsministers agenda? En ledtråd till svaret får vi när vi tittar på en interpellation som samma riksdagsledamot, Peter Persson (S), ställde till Anders Borg för några dagar sedan. I interpellationen  pekar Peter Persson bland annat på kopplingen mellan platt skatt och satanism. I vänlighetens namn ger han Anders Borg chansen att lugna de folkmassor som försatts i skräck över den av högerextremism och satanism influerade centerpolitiken. 

Ibland är det svårt att förstå varför en regeringschef ser interpellationsdebatterna som den högsta och viktigaste formen av politiskt samtal. Eller hur var det nu?

Är Death Star verkligen en dum idé?

Det amerikanska medborgarförslag som föreslog byggandet av en "Death Star" fick inte gehör hos Vita huset. Obamas folk menar, i ett underhållande svar, att det vore alldeles för dyrt, att det inte är deras politik att spänga planeter och att det vore dumt att spendera så mycket pengar på en konstruktion som har en så kritisk brist (ni som sett de gamla filmerna vet vad som åsyftas).

Nu fick jag dock se en DN-nyhet som väcker funderingar. Världen är inte beredd på rymdhot som kan innebära att en annan himlakropp kan behöva förintas. En Death star är kanske ingen dum idé trots allt? Om jänkarna inte vill så kan EU finansiera ett sådant bygge, förslagsvis i Grekland eller Spanien där arbetstillfällena skulle behövas. Kan detta vara ett ämne att motionera om inför Folkpartiets landsmöte i höst?